Det är märkligt ibland hur en känsla bara fullkomligt kan ta över utan att man ens vet varför. Idag var jag så otroligt arg att det bara koka inom mig. Och känslan var att det bara plötsligt kom. Tänkte prova en ny vandringsrunda med Isa, min hund. Jag lyckades inte hitta någon vägbeskrivning hur man tog sig till parkeringen men tänkte att det löser sig nog. Sen körde jag runt och letade och där började tålamodet tryta. När jag väl kom fram hade det dåliga humöret redan etablerat sig och att det just nu är rena rama isbanan på stigarna gjorde inte saken bättre. Också Isa som är lite dragig på det. Ilskan bara bubblade och bubblade inom mig. Jag går där och är medveten om att känslan har fått fotfäste och tänker samtidigt att jag borde bara kunna låta den gå. Tyvärr lyckas jag inte alltid med det när det gäller min ilska. Efter flera gångers närmanden att nästan dra omkull p.g.a halkan kokade det till slut över och jag bara vrålade ut i skogen. Isa tittade på mig och undrade nog vad som hände. Men något släppte och efter det kände jag mig inte särskilt arg längre. Jag trodde inte riktigt på det och tänkte att jag är nog fortfarande lite arg fast det kändes inte längre i kroppen. Man skulle ju kunna tro att ett sådant agerande på känslan likväl bara kunde ha förstärkt känslan. Men här blev det faktiskt som att något kom ut i vrålet och försvann.

Jag vet inte varför det helt plötsligt bara kokar i mig så där att jag blir irriterad för minsta lilla. Ofta kan det vara i samband med PMS men så var det inte idag. Det är annars är enkel förklaring att luta sig tillbaks på. Sen har jag gått och burit på en frustration hela veckan så det kanske var ett resultat av det. Jag tror ju att allt hänger ihop; kropp, känslor, sinne. Det gör det inte alltid lättare att förstå vad det är som sker men det behöver man inte alltid heller. Det kan bara få vara som det är. Sen ska det ju inte behöva gå ut över någon annan så just idag var det väl skönt för min sambo att han är bortrest och slappa vara omkring min känsla. Bara lilla Isa som fick ta en del ilska från mig. Det ska inte hon heller behöva. Hon fick iaf sin långa promenad som jag kämpade så mycket för.